Sedan vikingatiden har hästen ansetts vara ett heligt djur. I många kulturer genom historien har trähästar snidats som barnleksaker. I Mellansverige skapade trärester från den lokala möbelhandeln, färgpigment från närliggande koppargruvor och långa vinterkvällar Dalahästens utveckling. Traditionerna varierar när det gäller att ge erkännande till skogsarbetare och soldater för att ha skapat hantverket. Dalahästar från Nusnäs-Mora-området dök upp med sin välbekanta ljusa dekoration på 1800-talet då kurbiten, eller blommönstrad sadel, regelbundet tillkom dem. Denna design kommer från den bibliska berättelsen där Jona satt utanför staden Nineva och Herren lät en kurbit, eller kalebassranka, växa upp bredvid honom för att skydda honom från ökensolen.
Dalahästar som försörjning
Ristningen av dalahästar som försörjning tros ha börjat i byn Bergkarlås i Mellansverige, även om de närliggande ”hästbyarna” Risa, Vattnäs och Nusnäs också var centrum för häst tillverkning. Byarna var inblandade i konsten att tillverka möbler och klockor, och det är troligt att resterna av trä användes i produktionen av dalahästar. Många tidiga dalahästar målades inte alls, men i början av 1800-talet blev det vanligt att måla dem i en färg, vit eller röd. Utsmyckningen av dalahästen har sina rötter i möbel målning och fulländades genom åren. Enligt en lokal berättelse kom en vandrande målare i kurbits-stil på en av dessa dalahästar på en gård han dekorerade. En dalahäst eller dalahäst (/ˌdɑːləˈkɑːrliən/; svenska: Dalahäst) är en traditionell snidad, målad trästaty av en häst med ursprung i den svenska provinsen Dalarna. Förr i tiden användes Dalhästen mest som leksak för barn, i modern tid har den blivit en symbol för Dalarna, liksom för Sverige i allmänhet. Flera typer av dalahästar tillverkas, med utmärkande egenskaper som är gemensamma för den plats där de produceras. En speciell stil har dock blivit mycket vanligare och mer utbredd än andra. Den är rejält snidad och målad klarröd med detaljer och en sele i vitt, grönt, gult och blått.